🪡 Hur det började...
Hur började allting? Vad fick dig att starta Karin Sömmare?
I slutet av min studietid i Uppsala pluggade jag tillsammans med en tjej som var med i en designgrupp. De åkte runt på marknader och mässor och sålde sina produkter tillsammans – och sökte nu någonstans mer permanent att sälja sina saker. De frågade mig om jag ville starta en butik och sälja deras grejer. Det blev startskottet.
Nykvarns hantverksby mellan Enköping och Västerås hade precis öppnat, och där fick jag möjlighet att hyra en lokal – mitt bland andra hantverkare och gallerier.
Hur såg den första tiden ut – var det bara du, hade du någon lokal, hur sålde du?
Jag tog examen från textillärarutbildningen i mitten av juni och öppnade butiken i Nykvarn den 7 juli. I butiken hade jag varor från designgruppen “Formidabel”, där två av producenterna fortfarande är mina samarbetspartners – fast nu är det jag som levererar till dem.
Jag sydde även på beställning – allt från blusar och dräkter till brudklänningar. Kunden kom med tyget, jag sydde. Dessutom fick jag möjligheten att leverera till både Hollyhammar och olika tv-produktioner, och att skapa konstnärliga klädesplagg för utställningar och specialbeställningar.
Hade du en tydlig idé eller växte konceptet fram över tid?
Det växte fram. Verksamheten i Nykvarn utvecklades gradvis, ofta genom slumpartade möjligheter. En kollega hade överkapacitet i sin syfabrik i Estland och undrade om jag ville börja producera i lite större volym. Det var krångligt – Estland hade just lämnat Sovjetunionen och var inte med i EU – men det gick, med lite uppfinningsrikedom. Jag skickade till exempel med tomkartonger för att kunna få varorna hem igen.
Till en början gjorde jag alla modeller själv, förberedde mönster, klippte till. Efter ett tag sa sömmerskorna: “Vi klipper åt dig.” Nästa steg blev att de även tog över mönster och graderingar. Det möjliggjorde en ökad produktion.
Då slutade jag ta beställningar och fokuserade helt på min egen design. Det blev bättre så – jag kunde välja tyg, modell, detaljer. Någonstans där insåg jag att jag inte längre bara var konsthantverkare. Jag hade en klädaffär.
Hantverksbyn var främst säsongsbetonad – mycket sommar, lite vinter – så jag flyttade verksamheten till Enköping, där jag bor. Jag tänkte: fungerar det inte som butik, så får det fungera som showroom. Men kunderna följde med – och än idag kommer de från hela Mälardalen.
Vad hade du för drömmar när du startade – och hur har de förändrats?
Jag har alltid velat jobba kreativt och med händerna. Jag gillar att lära mig nytt och att starta projekt. Som egenföretagare formar man sina dagar själv – det har gjort att jag hunnit byta riktning flera gånger, driva två butiker, bygga webbshop, och engagera mig lokalt.
Men egentligen? Drömmen var bara att få sy och skapa. Man vet ju inte vad som kommer ramla framför fötterna.
Plagg att leva i...
Hur skulle du beskriva Karin Sömmare-stilen?
Kläder för den självständiga kvinnan som inte vill krångla till det. Enkla snitt utan krusiduller, med hög komfort och lätt att kombinera med den egna stilen. En hyllning till vardagslivet.
Varför jobbar du med naturmaterial som lin och bomull?
För att de är pålitliga. Du vet vad du får. De känns rätt, beter sig förutsägbart i tvätt – inga överraskningar. Det man ser och känner är det man får. Naturmaterial åldras också med värdighet, vilket gör dem hållbara på riktigt. De är vackra – ända till sista smulan.
Vad betyder hållbarhet för dig – både i material och design?
För mig handlar hållbarhet om "pris per gång". Ett plagg från mig kanske kostar lite mer, men du använder det länge. Målet är att skapa plagg som används till sista stygnet – och därefter kan glädja någon annan.
Kläder som görs i liten skala, nära användaren, är alltid mer hållbara än löften och certifieringar långt borta. Det tror jag verkligen på.
Hur tänker du kring storlekar och passform?
Jag ritar med fokus på komfort – utan att kompromissa med designen. Det brukar innebära lite mer bredd över rygg och överarm, och ofta blir det A-linjeformat. Det passar också bra i större storlekar, och då hoppar jag hellre över de minsta storlekarna.
Finns det ett plagg eller en kollektion du är extra stolt över?
Ja, stråvecksklänningen. Den kom till en het sommardag 2018. Jag såg en kvinna på ICA som såg så sval och tillfreds ut i värmen, i röd linneklänning och sandaler. Då bestämde jag mig: till nästa sommar ska jag rita den svalaste klänningen någonsin – 100 % linne, ledig, form över bysten, kort ärm och med stora fickor. Det blev modell 522 – fortfarande vår mest sålda.
Ett stygn i taget – resan som företagare
Vad har varit den största förändringen under de här 30 åren?
Att jag själv förändrats som företagare. Från symaskinen till datorn. Som egenföretagare har jag gått igenom motsvarande 8–10 olika roller – allt inom min egen verksamhet.
Digitaliseringen har förändrat allt: möjligheten att nå kunder, att köpa in material, att synas. Världen har krympt – men bruset har ökat.
Har du någon milstolpe som betytt extra mycket?
Flera. Flytten till Enköping, första anställda, öppningen av butik nummer två, starten av webbshoppen. Men mest är det nog de små sakerna som betytt något personligen – små segrar och insikter.
Vilka har varit de största utmaningarna?
Att vara allt! Ekonom, producent, säljare, inköpare, marknadsförare, HR, vaktmästare, dekoratör, städare... och samtidigt kollega, inspiratör och människa. Men det är också det som är det fina – det är ju livet.
Hur har kundernas behov och stil förändrats över tid?
Massor. Det gäller att hänga med. Våra kunder vill ha det som syns i modetidningarna – men på vårt sätt och i vår kvalitet.
Linet har följt med hela vägen, men stilen har förändrats. Från slätstruket till stentvättat, från stelt till mjukt. Ull har gått från lammull till merinoull – och idag konkurrerar cashmere och alpacka om tröjhärligheten.
Människor, möten och mening
Vad betyder det för dig att få fira 30 år som företagare?
Jag är väldigt stolt. Att ha kunnat forma ett liv med min familj i centrum, där jag också haft friheten att bromsa när det behövts – särskilt under småbarnsåren – har varit ovärderligt.
Hur känns det att se människor bära dina kläder i vardagen?
Jag blir fortfarande lite förvånad – och väldigt stolt. Jag pekar gärna och säger: “Den där har jag gjort.” Extra fint är det när någon köpt plagget second hand – det betyder att det vårdats och älskats tillräckligt för att leva vidare.
Har du några fina minnen från möten med kunder?
Många! Vissa har varit med från början. Som tonåringarna som motvilligt följde med sina föräldrar till Nykvarn – och nu är stammisar själva, med egna tonåringar.
En favorit är Siv. Hon kom alltid med tyg och sa: “Det här ska bli en blus.” Jag fick fria händer. En gång sa hon: “Min nya garderob är tre meter – och tom.” Sen bokade hon flyg till Bangkok, fyllde en resväska med tyg och kom hem igen. Fantastiskt.
Vad motiverar dig att fortsätta?
Alla fina möten. Och variationen i arbetet – ingen dag är den andra lik.
Framtid
Vad ser du framför dig för de kommande åren?
Just nu vill jag förädla det jag har. Försöker hejda mig från att dra igång nya projekt – även om idéerna bubblar. Det gäller att se vad som verkligen är viktigast – både för mig och för företaget. Förhoppningsvis är det samma sak.
Finns det något du drömmer om att skapa eller göra framöver?
Jag längtar efter kärnan i hantverket – att få sy för hand, rita i lugn och ro, utan att annat blir lidande. Det är drömmen. Och den kommer. Jag vet det.
